Vilka är IATAs funktioner?

International Air Transport Association (IATA) är en global branschorganisation som representerar 230 flygbolag världen över, och vars angivna syfte är att förespråka "samarbete mellan flygbolag" som främjar säker, pålitlig och ekonomisk luftfart. Genom sin historia har IATA varit mer offentligt känd för att koordinera prisavtal mellan flygbolag, vilket har lett till en rad kartellsutredningar av USA:s justitiedepartement och konkurrensmyndigheter i EU.

Bakgrund

IATA bildades i Havanna, Kuba, i april 1945, initialt med 57 medlemsflygbolag baserade främst i Nordamerika och Europa. Från 2011 har gruppen 230 medlemmar vilka inkluderar nästan alla stora flygbolag, såsom American, Continental, Delta, Federal Express, JetBlue, United, UPS och U.S. Airways. Tony Tyler är generalsekreterare och vd för IATA från 2011, och organisationen övervakas av en 30-man stark styrelse, som inkluderar toppchefer för många av de stora flygbolagen. Peter Hartman, vd för KLM Royal Dutch Airlines, är ordförande i styrelsen.

Uppdrag

IATAs uppdrag innefattar tre typer av åtgärder: att representera branschen och lobba regeringar och regleringsorgan; att leda branschen genom att arbeta med flygbolag för att öka passagerarnas bekvämlighet; och att tjäna branschen genom att ge stöd med produkter och experttjänster. IATAs webbplats säger att organisationens arbete gynnar alla intressenter, såsom att förenkla resa och fraktprocessen för konsumenter, och hålla regeringar informerade om luftfartsbranschens komplexitet.

Prioriteter 2011

IATAs prioriteringar för 2011 inkluderar ett brett spektrum av projekt och initiativ. Dessa inkluderar åtgärder såsom: implementering av NextGen-systemet för att styra och spåra lufttrafik mer präcist i USA; implementering av Fast Travel-initiativ som ger passagerare fler självservicealternativ; att uppnå kostnadsbesparingar i branschskatter, avgifter och bränsleavgifter; och olika regulatoriska initiativ som att få europeiskt godkännande av en IATA-säkerhetsrevision.

Prissättning

Från 1940-talet började IATA koordinera ett tullavgiftssystem för internationella flykter. När två flygbolag kommit överens om ett pris för en flykt, måste även regeringarna inblandade i varje del av flykten godkänna. IATA hävdade att denna prissamordning var nödvändig för att upprätthålla en smidig interlining-process, där ett samarbetsavtal behövs för att hantera passagerare för flykter som kräver flera flygbolag. I en artikel från oktober 2003 rapporterade The Economist att detta tullavgiftssystem "uppgick till ett fantastiskt globalt kartell som gjorde OPEC (Organization of Petroleum Exporting Nations) amatörmässiga".

Överväganden

Från 1978 dereglerades den amerikanska flygbranschen, med den federala regeringen som inte längre deltog i prissättning. Dessutom utvecklade länder Open Skies-avtal för att uppmuntra prissättning bestämd av marknadskrafter. Under tiden undersökte och böter US Justice Department och EU:s Konkurrenskommission många flygbolag för anklagat prissamordning. Som följd har IATA skrotat sitt tullavgiftssystem och utvecklat ett system av "Flex Fares", som tar ett genomsnittligt pris för varje rutt och lägger till en premie för bekvämligheten med interlining.