Hotade djur i Nya Zeelands regnskog – Unika arter i fara

Nya Zeelands regnskogar är bättre beskriva som tempererade snarare än tropiska, men de beherbergar ett stort antal hotade arter, särskilt fåglar. Även vanligare arter hotas av inplanterade rov djur och mänsklig utbyggnad. Exemplen nedan är några av de mest hotade arterna, men Nya Zeelands unika och känsliga ekosystem står under konstant hot.

Kiwi

Det finns fyra arter kiwi, ett älskat nationalsymbol för Nya Zeeland. Kiwi är flygnedläggda fåglar med löst, pälsliknande fjädrar och en lång näbb. Det är den enda fågel som har näshålor. Kiwi lever i par och parar sig för livet. De är ganska sky i vildmarken, men kan ses på många djurparker i landet.

Kakapo

Kakapo är en stor, flygnedläggd, nattaktiv papegoja som bara finns i sydvästra Nya Zeelands Sydö. Per augusti 2010 fanns bara 122 individer kvar, vilket gör den till världens sällsyntaste papegoja. Dess mörkgröna camouflage är dess enda försvar mot inplanterade rov djur.

Takahe

En annan flygnedläggd fågel, takahe, är den största kända arten i rällfamiljen och kännetecknas av sin stora röda näbb, blågröna färg och tjocka ben. Den ansågs utdöd fram till 1948. Den kan lätt ses på Tiritiri Matangi Wildlife Sanctuary i Hauraki Gulf nära Auckland.

Stitchbird / Hihi

En av Nya Zeelands sällsynaste fåglar, den lilla stitchbirden, tävlar med den vanligare tuin och bellbird om nektar och insekter. Den är ensam representant för en fågelfamilj som enbart finns i Nya Zeeland.

Yellowhead / Mohua

Endast funnen i skogarna på Sydön och Stewart Island, är mohua en liten gul fågel som en gång var mycket vanlig på 1800-talet men har minskat stadigt i population.

Tuatara

Tuatara:s närmaste släktingar dog ut för 60 miljoner år sedan. Denna reptil, som kan väga upp till 1 kg, är hotad genom predation och konkurrens, och finns nästan uteslutande i offshore- eller fastlandsskyddszoner, inklusive Wellingtons Karori Wildlife Sanctuary.

Inhemska grodor

Fyra arter inhemska grodor finns kvar i Nya Zeeland. Dessa amfibier är små, nattaktiva, kvittrar sällan, saknar yttre örontrummar och går inte genom en grodyngelstadium. De är mycket sällsynta och svåra att upptäcka.