Bergarter i Himalaya

Den stora Himalaya-kedjan är ett bergsystem som sträcker sig 2 400 km i längd och varierar från 240 till 330 km i bredd. Det är världens högsta bergskedja och gränsar till Pakistan, Nepal, Indien, Bhutan och Burma. De tre högsta bergen i världen – Mount Everest, K2 och Kanchenjunga – finns alla i Himalaya.

Bergbildning

Himalaya bildades genom skiftande kontinentala plattor under jordens yta. När två plattor krockar – kallat kontinent-kontinent-kollision – tvingar trycket plattorna uppåt. Himalaya fortsätter att växa i höjd varje år.

Sedimentära bergarter

Majoriteten av bergarterna i Himalaya är sedimentära bergarter inklusive sandsten, skiffer och lersten. Denna sammansättning bevisar för geologer att Himalaya-bergen ursprungligen låg under vatten. Bergen visar horisontella lager orsakade av hårdnande av sedimentlager ovanpå tidigare bergarter. De har också diagonala veck orsakade av den vertikala upptryckningen från plattorna som skapade bergen.

I-typ graniter

I-typ graniter är bergarter bildade genom smältning av magmatiska (lava) bergarter. De innehåller biotit och hornblende-mineral och saknar peraluminösa eller peralkaliska mineral, som är typiska för andra granittyper. I-typ graniter i Himalaya skapades av kontinent-kontinent-kollisioner.

S-typ graniter

S-typ graniter orsakas av smältning av sedimentära eller metasedimentära bergarter (snarare än lavabergarterna i I-typ graniter). Dessa har peraluminösa mineral som muskovit eller korund. De anses generellt vara orogenetiska graniter eftersom de bildades genom kontinent-kontinent-kollisioner.