Varför motte-and-bailey-borgar var sårbara

Trots sin tidiga dominans (10–12:e århundradet) hade motte-and-bailey-borgar kritiska svagheter:

1. Brännbara: Träpalisader, torn, byggnader brannte lätt (eldpilar, grekisk eld, faklar).
2. Ingen stenringmur: Palisad erbjöd lite motstånd mot knäckeklockor, hackor, eller minröjning.
3. Enkel port: En ingång = flaskhals; om bruten, ingen fallback.
4. Oskyddad bailey: Vitala byggnader (sal, kapell, staller, förråd) i lätt försvarad gård.
5. Inga flankeringstorn: Försvarare kunde inte enfilera angripare vid murar/port.
6. Sårbara för minröjning: Jordmotte kunde tunnelgrävas under; trästöd brändes för att kolla möten.
7. Ingen grav (vanligtvis): Torrt diket bara; inget vattenhinder.
8. Liten skala: Begränsad besättning, förråd, vatten → kunde inte uthärda lång beläkring.
9. Ruttn/nedbrytning: Trä försämrades i fuktigt klimat; konstant reparation behövdes.

Ersattes av stenborgar, ringmurmar, runda torn, koncentriska ringar, machikolationer, grav, porthus – utvecklades för att motverka beläkringsartilleri och minröjning.