Greko-romansk förnuft och tro: Filosofi, religion och deras syntes

Den intellektuella fusionen av Grekland och Rom

Greko-romanskt förnuft och tro beskriver sammanflödet av grekisk filosofi och romersk religiös praxis under den hellenistiska och romerska kejsartida eran (ca 300 f.Kr. – 400 e.Kr.).

Förnuft: Det grekiska filosofiska arvet

• Stoicism: Dygd genom förnuft, kosmisk ordning (logos, plikt
• Platonism/Neoplatonism: Odödlig själ, Idéer, Det Enas
• Aristotelism: Logik, empiricism, teleologi
• Betoning på rationell undersökning, logik, systematisk etik

Tro: Föränderlig religiös landskap

• Traditionell polyteism (borgarkult, mysterieriter)
• Uppgång av mysteriereigioner: Mithraism, Isis, Dionysos – personlig frälsning, efterliv
• Spridning av kristendomen: Från judisk sekt till statsreligion (Thessalonikensiskt edikt, 380 e.Kr.)

Syntes: Filosofi möter teologi

• Filo av Alexandria: Judisk skrift + Platonism
• Kyrkofäder (Origenes, Augustinus): Kristen doktrin + Neoplatonism
• Debatter: En Gud vs många; providens vs fri vilja; tro vs förnuft

Efterlevande inflytande

Denna syntes formade västerländsk teologi, filosofi, rätt, konst, och politisk teori – bildade det intellektuella fundamentet för både kristendomen och islamen.