Egyptiska öknar

Stora delar av Mellanöstern är kända för vackra öknar och oaser. Många av dessa öknar ligger i Egypten. Även om många områden är rika på unika växter och djur, är förhållandena i de flesta av dessa öknmarker för hårda för människobosättning. Dessa öknar är också rika arkeologiskt; bevis tyder på att regionen inte alltid var lika ogästvänlig som idag.

Västra öknen

Västra öknen, väster om Nilen, är den största öknen i Egypten. Ansedd som en gränsregion av regeringen, är Västra öknen ungefär lika stor som Texas. Denna öken har sju viktiga depressioner; sex anses vara oaser utom Qattara-depressionen, som ligger under havsnivå och innehåller saltvatten. Dess plattö, Jilf al Kabir-platån, är cirka 1 000 meter hög. Inga floder eller bäckar flyter in eller ut ur Västra öknen; den är fylld med ödemarker, saltsumpmarker och salt sjöar. Denna öken har delats in i två guvernementsdistrikt: Matruh och New Valley.

Svarta öknen

Den obebodda Svarta öknen ligger inom Västra öknen. Turister besöker öknen i turgrupper för att besöka Farafra-oasen, Bahariya-oasen, Kristallberget och Vita öknen. Trots sitt namn är Svarta öknen inte lika svart som förväntat. Den har vulkanformade berg med massor av små svarta stenar. Ökengolvet är brunt-orange mark och har också många svarta stenar. I kolonialtider fanns ett utläger för den engelska armén på en sten-dyna kallad Gebel el-Ingliz. Denna plats har klippor och beige sand med svart basalta genomgående.

Libyiska öknen

Den libyiska öknen i Sahara ligger delvis i Egypten och delvis i Libyen och Sudan. Denna torra, ogästvänliga öken har blotta, steniga platåer och sandiga plan. Dess högsta punkt, Mount Al-Uwaynat, har en höjd på 6 345 fot. Invånare finns främst i Egyptens del av denna öken i fem oaser och en oas i Libyen.

Sinaiöknen

Sinaiöknen i Egypten är hem för vilda rävar, getter, gnagare, gazeller, reptiler och rovfåglar. Den har mycket lite nederbörd, som ådunstar mycket snabbt på grund av extrem hetta. Det finns fossilbevis i denna öken att det fanns mycket nederbörd för cirka 1,8 miljoner år sedan i kvartäreran. Sinaiöknens ekosystem stödjer flera typer av växter som anpassat sig till de hårda förhållandena. Den steniga och bergiga halvön har sandiga sträckor. I den södra delen av denna öken skär vinden ut små vågor på båda sidor av en stor dyn.