Historia om St. Helena

Saint Helena är en ö i Sydatlanten och ett brittiskt utomeuropeiskt territorium. Den är en av världens mest isolerade öar och Britains äldsta kvarvarande koloni efter Bermuda.

Upptäckt

Den portugisiske upptäcktsresanden João da Nova upptäckte Saint Helena 1502 och fann rikligt med bra timmer och sötvatten. Även om de inte etablerade någon permanent bosättning använde portugiserna ön som en avgörande Rastplats för skepp som återvände från Asien.

Östindiska kompaniet

1657 beviljade Oliver Cromwell, Lordprotektör för det brittiska samväldet, Östindiska kompaniet en charter att styra ön St. Helena. Företaget skickade snart bönder och soldater för att bosätta ön; St. Johns slott, en imponerande stenfestning, byggdes för att fastställa företagets håll. Precis som portugiserna använde Östindiska Kompaniet St. Helena främst som en bränslebas för sin flotta.

Napoleons landsflykt

1815 landsförvisade den brittiska regeringen den besegrade Napoleon till St. Helena, i hopp om att öns isolering skulle förhindra honom från att flykt, som han gjort från Elba. Napoleon stannade på ön tills 1821, då han dog i magcancer.

En kronkoloni

1834 överförde den brittiska regeringen kontrollen över St. Helena från Östindiska Kompaniet till kronan. Utöver sin fortsatta betydelse som en marinbas blev ön en viktig exportör av fin, högkvalitativ kaffe.

St. Helena idag

Från 2009 är St. Helena officiellt ett brittiskt utomeuropeiskt territorium, vilket innebär att alla invånare har fulla brittiska medborgarrättigheter. En folkräkning från februari 2008 visade att ön – som bara täcker 420 km² (162 kvadratmil) – hade 4 225 invånare.