Elektriska lokomotiv i historien: 1851
Den populära bilden av en lokomotiv är den 1800-talets ångalok som bränner ved eller kol. Men under den andra industriella revolutionen (1860–1914) lyckades uppfinnare utnyttja elektricitet, vilket ledde till de första elektriska lokomotiven.
Tidiga experiment
Den 29 april 1851 utvecklade professor Page vid Smithsonian Institution en lokomotiv som körde 8 km mellan Washington, D.C. och Bladensburg, MD. Den 10,5 tons tunga maskinen nådde 30 km/h – en imponerande prestation då tidigare hastigheter var runt 6 km/h. Experimentet visade att konceptet fungerade, men batterisystemet var ett hinder: utan konstant laddning var motorn helt batteridriven.
Elektriska järnvägars uppkomst
1879 demonstrerade Werner von Siemens sin elektriska lokomotiv i Berlin – den bar 30 passagerare på 600 meter med 6 km/h, driven av ström från en tredje skena. 1881 byggde Siemens den första publika elektriska järnvägen nära Berlin. Uppfinningen spreds snabbt: 1883 öppnades elektriska järnvägar i England och New York. En stor nackdel med ångalok var glödande gnistrar som kunde orsaka bränder, samt utsläpp. Elektriska lokomotiv undvek båda problemen.
1900-talet
Under tidigt 1900-tal fortsatt elektrifieringen av järnvägar i England, USA, Tyskland och Italien. Idag är elektriska lokomotiv fortfarande i bruk. Vissa länder, som Schweiz, har omfattande elektrifierade nät. Andra, som USA, förlitar sig främst på diesellok. Elektriska spår används idag främst för persontrafik, t.ex. tunnelbanor i New York, Washington D.C. och Chicago.
Strömförsörjning: från likström till växelström
Ursprungligen användes likström (DC), men den hade låg spänning och krävde frekventa understationer. 1930-talet infördes växelström (AC), som löste problemen med DC – enda nackdelen var lägre friktion. Två metoder för strömförsörjning etablerades: ledningsnät med pantograf på taket, eller en tredje skena bredvid de två huvudskenorna.
